mot en ny vardag

Först tänkte jag skriva tillbakatillvardagen, men det är ju omöjligt att 'gå tillbaka' efter att ha fått en ny familjemedlem. Så; nu går vi motennyvardag istället! För mig innebär den nya vardagen att min man gått tillbaka till jobbet efter en månads föräldraledighet tillsammans med mig och jag har nu ensamt ansvar för lillen på både dagtid och nattetid. På kvällarna hjälps vi åt. Det innebär mer gos och närhet men också mer smärta och trötthet. Det är egentligen den hör situationen jag har bävat så inför, när min kropp måste ta fullt ansvar utan vila. Ja, jag vet; vilanärdinbebisvilar. Men det är inte helt enkelt. Det är faktiskt enormt svårt. Svårt att varva ner, svårt att slappna av, svårt att sitta still. Det är svårt pga ständig smärta, framförallt i rygg, skuldror, axlar, armar och händer. Det är svårt för jag förlorar styrka och får domningar och stickningar. Det är svårt för jag blir modfälld av smärtan. Svårt för att min kropp inte orkar bära babyskyddet och fälla upp barnvagnen utan jag får se ut som ettjävlafån som får typ släpa babyskyddet med båda armarna och blir helt slut av att gå från bilen till dörren. Jag kan inte gå en promenad nere vid ån i det vackra vårvädret efter ett besök på BVC för det blir för många moment för min kropp; bära ut till bilen, köra bil, bära ut från bilen, vara social och uppmärksam, bära ut till bilen, plocka ut barnvagn, sätta ihop barnvagn, gå promenad, sätta in i bilen, fälla ihop barnvagnen, in med barnvagnen i bilen, köra bil, bära in i huset. (Blir trött bara av att skriva det).

Så jo, kanske är jag tillbaka. Tillbaka till arbetet med acceptansen, modfälldheten och den inre styrkan. Tillbaka till logistiken, planerandet och prioriterandet.

Men. Vid närmare eftertanke så måste jag faktiskt ingenting just nu. Jag måste inte gå promenad varje dag, jag måste inte komma igång med att träna. Jag måste inte duscha för ett 15-minuters BVC-besök, jag måste inte ta vara på det fina vädret. Jag kan ta sovmorgon tillsammans med lillen, dricka kaffe, njuta av solens värme genom fönstret, värma upp färdiglagad mat från igår, klä på oss och sakta ta mig till bilen, sakta köra genom stan med go musik i radion, ha ett lugnt möte på BVC och beomhjälp när jag är där själv, sakta ta nig hemåt och sen inta soffläge - utan att städa och plocka och diska och rensa och sortera.

- Det enda jag måste göra är att mysa och mata och trösta. Och det gör jag mer än gärna 💕
Allmänt | |
Upp