världens bästa människa

Jag vet inte riktigt varför folk gärna vill "skrämma" upp en i slutet på ens graviditet och enorma längtan med passapånumedansdukan eller sovnunärduharchansen eller snartkanduintebrydigomdigsjälvlängre eller snartvändslivetuppochner. Som om det är en liten trubbelmakare man väntar sig, någon som ska ta livet ifrån en. - Visst, detta kanske är 'enkelt' för mig att säga pga. av att vår dotter är så himla snäll; nifattarintevilketsnälltbarnnifått. För hon låter oss sova genom natten, oroligt såklart och med en eller två matningar samt lite gny då och då, men inga monstruösa skrik eller gråt eller gå runt och vagga o vyssa i timtal. Varken natt eller dag faktiskt. Hon ligger lugnt och stilla i sitt lilla babynest (världensbästaköp!), säger till när hon är hungrig, trött, behöver byta blöja eller vill ha närhet. Och så sover hon gott. Och när hon är vaken ser hon sig lugnt omkring med sina stora mörkt blåa ögon som hon fått av sin pappa, eller viftar på sina små armar och ben.

Så det kanske är enkelt för mig att tycka det är tramsigt med sådana kommentarer. För att för oss ligger det inte så mycket sanning i dem. Och seriöst, vad är det man ska sakna egentligen? Vad är det man "inte längre kan göra" bara för att man får barn? - För mig så föds mitt barn in i mitt liv, in i vårt liv. Jag är fortfarande samma person, med samma drömmar och intressen. Den enda skillnaden är man nu får dela dem med ytterligare en människa - med världens bästa människa, och varför skulle jag inte vilja dela allt jag är och upplever med världens bästa människa? Så vad är det jag ska sakna? - Jag saknar ingenting; mitt liv har bara blivit rikare.

Låt mig berätta lite om världensbästamänniska;
Världens bästa människa heter Holly Anna Olivia. Vi kallar henne suttarn, knytt, lillis och en himla massa mer.
Förra BVC-besöket (tre veckor gammal) mättes hon till 51 cm och vägde runt 3700g. Nu (tre och en halv vecka gammal) så har hon börjat vrida huvudet efter vem som pratar, följer en med blicken och idag kunde hon fästa blicken i dinglisarna som hänger i barnvagnen. Hennes reflexleende är übergulligt och jag har redan minst femhundra bilder på henne i mobilen. Hennes mörkt bruna hår virvlar sig i små blöta lockar efter att hon legat mot en för länge och håret krullar sig gulligt uppåt ovanför öronen så hon ser ut som en seriefigur. Hon är stark i både nypor och nacke, och hennes blick är så intelligent filosoferande. Hon äter mellan 600-800ml modersmjölksersättning om dagen, låter ibland som en liten minidinosaurie och älskar att titta på lampors sken eller himlens ljus. Alla sockar är för stora och idag har hon på sig en grå body med två kattungar och hallonröda byxor.
Allmänt | |
Upp