jag är din

Idag fyller min lilla skogsmus tre månader. Jag känner mig som en levande klyscha när jag ser på henne med gråtfyllda ögon och önskar stanna tiden. När jag får ett utbrott på min man för att han tagit för lite bilder på mig och henne under hennes första tid. När jag känner mig lite vemodig för att hon blivit så stor. När jag längtar tillbaka till den underbara baby-bubblan och det lilla knytt som hon var.

Men jag längtar också efter framtiden. Att få se henne växa upp, få uppleva hennes bästa och värsta stunder med henne, få erfara vem hon är som vuxen. Vad kommer hon göra för val? Vem kommer hon vilja vara? Vad kommer hon vilja syssla med, ha för intressen? Vad kommer vara hennes passion? Vem kommer hon vilja leva tillsammans med?

Jag hoppas att jag kommer kunna svara på hennes frågor. Jag vill lyssna på hennes oro, glädjas åt hennes lycka, pusha henne och hålla henne tillbaka. Jag vill visa hennes livsval respekt, finnas som ett bollplank när hon känner sig ha för många alternativ (eller inga alls), ge henne styrka när marken rämnar och älska henne oavbrutet och ovillkorligt.

Älskade dotter, jag är din, nu och för alltid.




Allmänt | |
Upp