begravning


Idag ska min mans morfar begravas.
Han blev 97 år gammal och envisades in i det sista med att han minsann skulle passera 100-årsgränsen. Helst ville han bli äldst i syskonskaran - då skulle han vart tvungen att bli 103 år. Inga problem sa han.

Det här var en man som jag inte träffat så många gånger, men varje gång man träffade honom så träffades ens hjärta av enorm glädje, livslust, humor och skratt. Han var verkligen alltid genuint glad och full av positiv energi.

En gång spelade vi poker tillsammans, när klockan slog halv 4 på natten så orkade jag och min man (typ 25 år) inte fortsätta mer - morfar (typ 92 år) fortsatte. Till klockan 6 på morgonen! Sen sov han tre timmar, hämtade tidningen och väckte resten av huset för att ära frukost. - Han var verkligen otrolig.

Jag önskar att jag kunde fått träffa honom mer, och få tag del av hans livsglädje och berättelser. Men nu har jag de minnen jag har, och de räcker gott och väl till både skratt och glädjetårar.

Vad gäller begravning så tycker jag att det är fint. Det är ett avslut som man behöver. För mig är det en väldigt djup sammankomst, med djupa känslor och tankar. Alla blir berörda.

Tack E, för alla fina minnen. Du var en sann glädjespridare och på din hundratredje födelsedag kommer vi skåla för dig.


Allmänt | begravning, glädje, glädjespridare, känslor, livslust, minnen, morfar, skratt, tankar, tårar | |
#1 - - Madde:

Beklagar sorgen! Kanske han blev så pass gammal för att han hade sådan gnista? Mvh Madde

Svar: Tack. Ja definitivt :)
Josefin

Upp