foglossning och stödstrumpor


Foglossning och stödstrumpor. (Kunde nästan vara en titel på en bok). - Just nu har jag väldigt ont av foglossning; det är stundtals svårt att gå, jag sover sämre pga smärtan, får ont av ex. vridningar och att gå i trappor och jag vaggar som en liten anka när jag går. Hur det känns? Ja, som att skelettet blivit mjukt och inte håller. Som att ligamenten inte sitter ihop, eller som att de skaver mot varandra. Det gör ont att sitta, stå, ligga.
Häromnatten vaknade jag också med kramp i ena vaden så jag fick väcka min man att hjälpa mig. Det tog fyra dagar innan smärtan och nära-krampkänslan försvann. Nu har jag stödstrumpor, hoppas det var dom som hjälpte, pga min smärtöverkänslighet så är de obehagliga att ha på sig. Så jag kan inte ha de varje dag.

Men kanske är jag "väl förberedd", inför smärta och att behöva begränsa sig och sina vanliga rörelsemönster? Kanske är det "enklare" för mig att hantera då jag jobbat i flera år med smärthantering? Jag behöver inte bli rädd för smärtan eller känna mig begränsad eller må mentalt dåligt. - Inte för att jag tänker vara "tacksam" för fibromyalgin, men om jag ser glaset halvfullt så har jag ju faktiskt rätt bra förutsättningar för att hantera den smärta och de begränsningar som kommer av att ha foglossning, kramper och även ont i ryggen som också börjar smyga sig på.

Jag tackar mig själv istället, för att jag är så grym på att hantera min smärta och för att jag lyckas hålla huvudet högt och vara glad trots den!
Tack mig själv! ;)


Allmänt | fibromyalgi, foglossning, förberedelser, gravid, kramp, smärta, smärthantering, stödstrumpor, tacksamhet | |
Upp