karriärssorgen

Idag känner jag mig ganska ledsen.
Jag brukar inte tänka så ofta på allt det där man förlorat pga fibron & ME:n, men igår och idag har jag tänkt på den karriär jag trodde jag skulle ha.- Innan jag blev sjuk var jag en mycket lovande ung student med högsta betyg i allt, jag publicerade en artikel om mina egna teorier och tankegångar innan jag ens tagit kandidatexamen och blev tagen under vingarna av professorerna på universitetet.
Jag såg mig själv ledande inom mitt valda forskningsområde, på resande fot som gästföreläsare, handledare för studenter och inspirerande föreläsare. Jag kunde se mig själv som gråhårig professor, lunkandes i korridorerna på campus, fortfarande aktiv inom forskning och jag såg mig själv ta nya studenter under vingarna såsom mina lärare gjort för mig. Alla andra såg det här också.

Och sen blev jag sjuk. 
Och all den potential och kapacitet och energi jag hade var som bortblåst. Jag klarar inte koncentrera mig, jag gör fel som jag själv inte ens märker, tappar ord, har dåligt minne. Och så smärtan och den extrema tröttheten. Så jag fick hoppa av mina masterstudier, efter nästan 6 års studier på högskola/universitet och dubbel kandidatexamen så kom jag inte längre än halvvägs in i masterexamen. Och jag fick sluta mitt jobb som testledare inom kognitiv och psykologisk testning inom en av Sveriges största internationella forskningssatsningar.

Jag har alltid tröstat mig själv med att jag kan använda min utbildning till annat, att jag kan använda mina kunskaper på ett annat sätt än forskningen. Och jag kan trösta mig med detta typ imorgon - men idag, idag sörjer jag den potential, framtid och karriär jag hade framför mig som aldrig kommer bli av nu.

Känner att sorgen kommer över mig, och ja det kan mkt väl vara gravidhormoner men likväl är det den känslan jag idag fylls av.

Allmänt | Gravid, ME/CFS, drömmar, fibromyalgi, forskare, forskning, gravidhormoner, karriär, kroniskt sjuk, kroniskt trötthetssyndrom, professor, sorg, sorgearbete, utbildning | |
Upp